Vad man kan göra en lördagskväll

Det finns många saker man kan sysselsätta sig med en lördagskväll. Man kan till exempel vara på bal  på en studentnation i Uppsala, man kan sitta hemma och titta på TV eller något helt annat... Jag gjorde något helt annat, jag satt i en grop på Rinkabyfältet.

Normalt beteende, tycker ni inte?
Men nu var det faktiskt så bra att solens nedgång under lördagskvällen bara diffade en minut från när den kommer gå ner under invigningsdagen av jamboreen. Det bryr sig kanske inte gemene man om, men Stage&Tech-PJ är för det första ingen gemen man och för det andra så är mängden dagsljus ganska relevant när man ska belysa en scen. PJ hade alltså kollat upp när solen gick ned, och efter som vi är måna om att göra bra shower (eller nördiga, förmodligen både och) så åkte vi alltså ut på fältet vid åttatiden och inspekterade.

Så där satt vi, ca tio personer, med en termos kaffe, en termos te och en påse Gott och Blandat, i en och en halv timme och... tittade. Någon undrade vad "det där vita" var. Någon annan sa att det var en platsbit som fladdrade i vinden. Vi slutade tänka på det, det var ju uppe på toppen av den ganska stora "grytan" där scenen har stått vid de två nationella jamboreer vi haft tidigare. Senare tyckte någon att det porlade, så till slut gav vi oss av uppför backen för att titta efter. Där stod ett ganska stort rör upp ur marken och spydde ut vatten, av vattenpölen runt omkring att dömma hade det gjort så ett tag.
"Ska det vara såhär?" undrade Pär lite snällt i ett bildmeddelande till några högt uppsatta personer. Det skulle det nog inte, för fem minuter senare kom det folk och tittade på det.

Vet ni vad jag tror?

Det slog mig nu när jag satt och skrev det förra inlägget. Jag bloggade mycket mer förr i tiden, innan "blogg" blev ett modeord, och när jag själv knackade fram koden till min hemsida. Då hade jag aldrig problem med vad jag skulle skriva om, det bara kom, nu känns det som att det aldrig händer något.

Det är nog så att det inte händer mer förr, jag var bara bättre på att lyfta fram de dagliga händelserna som något roligt... plus att jag mycket sällan finner mig själv sovandes i en myrstack nu för tiden, och just det är ju inget jag saknar.

Det är ju lite hemskt att det blivit så, när jag nu blivit så mycket mer medveten om andra fina saker här i livet, som blommande träd på Sölvegatan och andra sådana synintryck. Å andra sidan har ju var sak sin tid, och mitt frekventa bloggande kanske har haft sin tid... alternativt får jag helt enkelt bli bättre på att lyfta fram humorn i vardagen. Det blir ju inte ens några föreläsarcitat på Facebook för tillfället... men det kan bero på att de sällan säger något speciellt roligt nu för tiden. Förmodligen beror det på brist på ortopeder... de säger alltid underhållande saker...

Tiden går fort när man har ...eh, saker för sig

Konfaplanering, skolarbete, nationsarbete... och så var det den här jamboreen. I helgen är det Open Meeting i/på Rinkaby. Jag vet inte riktigt vad det innebär, men å andra sidan känns det som att jag har ganska mycket kvar att lära mig vad det gäller det här lilla lägret. Spännande ska det bli i alla fall!

Det är snart sommar, det är lite galet! Snart är det Konfaläger på Göransborg, och det är ju inget liten puck att ro i land. Men, jag har världens bästa ledargäng, så jag är inte orolig. Eller, vem försöker jag lura, klart jag är skitnervös! Men det beror ju snarare på att hur mycket man än planerar så är det alltid något som går på röven och saker blir aldrig som man tänkt sig ändå. Jag har fullt förtroende för mina ledarkollegor, de är så sjukt grymma (på det bra sättet, inte på tyrann-sättet)!

När konfa sedan är slut har jag två, TVÅ hela dagar på mig innan jag kanske borde infinna mig på det där fältet utanför Kristianstad. TVÅ DAGAR!!! Jag måste hinna tvätta, packa om, fixa så att alla papper från Konfa är i ordning och ha någon form av koll på WSJ istället. Men framför allt måste jag ladda om. Konfa är ju inget man skakar av sig på en kvart, det sätter alltid sina spår, må det sen vara underbara minnen för livet eller spänningshuvudvärk.

Något annat spännande som hänt: Jag har ramlat av en häst! Drog förmodligen på mig en lättare hjärnskakning i fallet (eller snarare i landningen), för huvudet har värkt hela veckan och jag har varit lite yr från och till. Nåja, det var fantastiskt roligt att rida i alla fall, förr eller senare ramlar man, må det sen gälla hästar, cyklar, skidor eller någon annan trevlig syssselsättning. Islandshästridning, klättring och Laserdome, FAMN (Krischans Fanstastiska Aktiviteter Med Nationen) har verkligen skämt bort oss i vår! Mer sånt!