Det finns många saker man kan sysselsätta sig med en lördagskväll. Man kan till exempel vara på bal på en studentnation i Uppsala, man kan sitta hemma och titta på TV eller något helt annat... Jag gjorde något helt annat, jag satt i en grop på Rinkabyfältet.
Normalt beteende, tycker ni inte?
Men nu var det faktiskt så bra att solens nedgång under lördagskvällen bara diffade en minut från när den kommer gå ner under invigningsdagen av jamboreen. Det bryr sig kanske inte gemene man om, men Stage&Tech-PJ är för det första ingen gemen man och för det andra så är mängden dagsljus ganska relevant när man ska belysa en scen. PJ hade alltså kollat upp när solen gick ned, och efter som vi är måna om att göra bra shower (eller nördiga, förmodligen både och) så åkte vi alltså ut på fältet vid åttatiden och inspekterade.
Så där satt vi, ca tio personer, med en termos kaffe, en termos te och en påse Gott och Blandat, i en och en halv timme och... tittade. Någon undrade vad "det där vita" var. Någon annan sa att det var en platsbit som fladdrade i vinden. Vi slutade tänka på det, det var ju uppe på toppen av den ganska stora "grytan" där scenen har stått vid de två nationella jamboreer vi haft tidigare. Senare tyckte någon att det porlade, så till slut gav vi oss av uppför backen för att titta efter. Där stod ett ganska stort rör upp ur marken och spydde ut vatten, av vattenpölen runt omkring att dömma hade det gjort så ett tag.
"Ska det vara såhär?" undrade Pär lite snällt i ett bildmeddelande till några högt uppsatta personer. Det skulle det nog inte, för fem minuter senare kom det folk och tittade på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar