Jobb!

Efter att min före detta handledare i Lund på eget initiativ sagt mitt namn vände allt.
För en vecka sedan hade jag fått ett erbjudande som skulle innebära en enkel resväg på nästan två timmar... Sen, helt plötsligt låg det ett mail i inkorgen, jag ringde och fick intervjutid. Ovanpå det fick jag en intervju på min gamla VFU-placering, och i slutet av veckan så hade jag helt plötsligt problemet "Tänk om jag får båda" istället för "Herre gud, jag kommer aldrig få jobb".

I slutänden vann hjärnan över hjärtat, eller hur man ska uttrycka det. Det blev en liten pendlingssträcka med tåg framför en cykeltur. Men det känns bra. Jag har inte bränt några broar, och i min värld tagit ett väldigt vuxet beslut. Med lite tur och slit så kanske jag till och med kan hälsa på Elise!

Jag betalar inte för att se Star Wars... dubbat

Kände att det var dags för ny layout. Är inte helt nöjd, men det duger just nu. Och mobba mig inte för bannern, den är gjord i PAINT! Ur den synvinkeln är den helt plötsligt väldigt snygg, eller hur? Passar bara inte riktigt till resten av bakgrunden.

Nåja... det har varit bal! Bytte hårfärg precis innan, och bästa frisören J fönade upp Hollywood-svall av min mya röda kalufs. Tillsammans med den fantastiskt gröna klänningen bidrog detta till att folk kallade mig Poison Ivy... vet inte om jag är nöjd med det, men jag är väldigt nöjd med håret i alla fall. Och med balen...

Uppsatsen är inlämnad, så imorgon börjar opponeringsförberedelserna, både för att opponera och opponeras på. Är inte så nervös för det just nu, men det lär väl komma lagom till opponeringsdagen.

För de läsare som hängt med sedan det här var en väluppdaterad del av min egen passagen-hemsida, så kan jag berätta att jag fick min favoritlokförare och bästa vän att skratta högt och länge igår. Vi hade bestämt oss för att se 3D-versionen av The Phantom Menace för lite gymnasienostalgi, men SF hade tydligen bestämt sig för att den inte drog publik nog för att fortsätta visa den som något annat än lördagsmatiné... MED SVENSKT TAL! Någonstans får gränsen ändå gå...

Upprörd skickade jag då ett sms till Anna och meddelade att jag inte tänker betala för att se saker jag gjort själv. Detta fick henne att bli mycket munter... för er som inte vet så gjorde Anna, jag och två klasskamrater en fantastisk dubbning av första kvarten av The Empire Strikes Back under tvåan på gymnasiet. Egentligen var uppgiften "Musik i film", men det är väldigt svårt att lägga ny musik på en film utan att först ta bort allt befintligt ljud... och ärligt talat, folk gjorde storartade insatser för att ge karaktärerna nya, svenska, röster.

Vi insåg ju att vi aldrig skulle kunna göra det bra på engelska, så det var ju lika bra att göra komedi av det... och hur många andra filmer har lyckats skapa ett soundtrack med Queen, Robert Wells och Silverchair?

Ångest, vi ska ha ångest!

Sex dagar till deadline för kandidatuppsatsen. Tre veckor till opponeringen på sagda uppsats. 26 dagar till vårdcentralspraktik. 30 dagar till högskoleprovet. Tre månader till examen. Tre månader och en dag till resten av mitt liv.

Att resten av mitt liv bara är tre månader bort hade inte känts hälften så farligt om jag hade fått ett jobb. Men än så länge är det tyst på den fronten. Några intervjuer, men annars väldigt tyst. Enda trösten är ju att jag inte är den enda i klassen som har det så.

Ångesten för att examen närmar sig blandas dock upp med en stor dos glädje över att det börjar på ljusare, och vissa dagar till och med varmare. Hej våren, du är så välkommen! I vinter har det känts extra surt eftersom jag inte kunnat trycka stålkanterna genom fin manchester tillsammans med fina Sälen-människor. Dessutom har alla fina vänner åkt på trevliga långsemestrar till andra delar av världen medan jag suttit hemma i ett grått Lund och pluggat ångest och depression. Så nu är livet på något sätt ändå på väg att bli bättre, även om jag med ett nästan tomt sparkonto slänger mig ut i yrkeslivet, i en bransch som kantas av anställningsstopp.