Sex dagar till deadline för kandidatuppsatsen. Tre veckor till opponeringen på sagda uppsats. 26 dagar till vårdcentralspraktik. 30 dagar till högskoleprovet. Tre månader till examen. Tre månader och en dag till resten av mitt liv.
Att resten av mitt liv bara är tre månader bort hade inte känts hälften så farligt om jag hade fått ett jobb. Men än så länge är det tyst på den fronten. Några intervjuer, men annars väldigt tyst. Enda trösten är ju att jag inte är den enda i klassen som har det så.
Ångesten för att examen närmar sig blandas dock upp med en stor dos glädje över att det börjar på ljusare, och vissa dagar till och med varmare. Hej våren, du är så välkommen! I vinter har det känts extra surt eftersom jag inte kunnat trycka stålkanterna genom fin manchester tillsammans med fina Sälen-människor. Dessutom har alla fina vänner åkt på trevliga långsemestrar till andra delar av världen medan jag suttit hemma i ett grått Lund och pluggat ångest och depression. Så nu är livet på något sätt ändå på väg att bli bättre, även om jag med ett nästan tomt sparkonto slänger mig ut i yrkeslivet, i en bransch som kantas av anställningsstopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar