Mellan två läger

Det pirrar i hela kroppen, Sara ringde mig precis. Jag har känt Sara sen jag var 11,5 år och började på patrullscouterna (som ju inte heter så numera, men det kan kvitta), jag har pratat med henne hur många gånger som helst, men idag var det speciellt. Idag sa hon att hon imorgon slutar mellan 13 och 16, och sedan åker vi. Hit.

Det är galet! Sara har jobbat med det här i år, jag har varit inblandad på lite olika sätt sedan i augusti förra året. Jag har varit en del av Arena Events sedan någon gång i februari. Imorgon åker vi. Imorgon.

Det som gör det så mycket mer bisarrt är att jag kom hem från ett annat läger i söndags. 26 deltagare istället för 38 000, lägerchef istället för assistent till departemetschefer. En månad av att se 26 fjortonåringar och 9 ledare växa som människor eftersom de utmanar sig själva.

Jag borde kanske vara ledsen och ha post-konfa-syndrom, men det är jag inte. Jag är hög! Hög på att ha genomfört ett bra läger, hög på att ha haft grymt bra ledarkollegor och underbara konfirmander. Men framför allt hög på att ha hittat tillbaka till mig själv. Jag kan leda, jag kan delegera, jag kan lösa problem som uppstår. Jag kan laga mat åt 40 pers, tvätta rent skrubbsår, linda stukade fötter, prata med föräldrar, dela med mig av min erfarenhet och entusiasmera andra. Jag kan strula till det och jag kan ordna upp det igen.

Så det är med enormt självförtroende jag åker iväg på den 22:a världsscoutjamboreen. Det är med enorm nervositet jag åker iväg på den 22:a världsscoutjamboreen. Det är så stort. När jag var 13 år var jag på mitt första förbundsläger, Härnö 97, och såg en lägershow. Där och då bestämde jag mig för att det var det jag skulle göra. Så jag gjorde Skogsröj 05, jag gjorde Jiingijamborii 07, och nu 22nd World Scout Jamboree. Det blir inte större. Det är helt otroligt, men för att citera Walt Disney, "If you can dream it, you can do it".

Läs Saras blogg, den är jättebra! Och med det avslutar jag inlägget för att ägna några timmar åt att fundera ut vad och hur jag ska packa... för alla mina grejer ska ju också få plats i Saras bil...