Igår kväll hade mina underbara Heads of Department parkerat en av våra elbilar upp vid HQ, och det blev min och syster ysters (Catta har kommit hit!!!) uppgift att köra ner den till gropen. Roligt, tyckte Catta som tydligen testkört det gröna lilla vidundert tidigare. Problemet var bara att våra HoD kanske inte hade koll på hur mycket batteri som fanns kvar.
Catta och jag satte fart längst med vägen, men märkte fort att det gick långsammare och långsammare, för att inte tala om att lyktorna sken mindre och mindre, vilket hjälpsamma billister gärna påpekade för oss. Vi kunde inte annat än hjälplöst slå ut med händerna och säga "dåligt batteri" tillbaka.
Det gick i alla fall så väl att vi lyckades ta oss till Grusvägen, och där är det bara vi som kör. Nerförsbacken gick ju bra, men sen var det bara till att inse att det här inte skulle gå. Catta höll plattan i mattan och styrde, jag hoppade av och... just det... PUTTADE!!! Den där vägen är betydligt längre än man tror, och det var en minst sagt ansträngd Bettan som nådde fram till backstageområdet. Jag mådde illa av ansträngning, det händer ju inte varje dag.
Dagen avslutades med en välbehövlig (håret hade nått gömmer-det-under-pannband-trots-att-det-är-20-grader-varmt-stadiet) och välförtjänt dusch.
Idag har jag varit ner i gropen redan och hämtat upp en vanlig golfbil till mina HoD, medan de tar en välbehövlig sovmorgon efter att ha suttit i möte halva natten. Det blir en liten och lätt bil till dem i fortsättningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar