Vad hände? Helt plötsligt bara exploderade det och jag var dränkt i arbetsuppgifter. Det är ju alltid så att hur mycket man än planerar så blir det aldrig som man tänkt. Så därför har i princip hela lägret ganska mycket att göra för tillfället. Själv har jag cyklat några mil de senaste dagarna, kört några till med bil och gått några ovanpå det. Det är galet, det är stort, det är underbart och fruktasvärt på en gång och det är jätteroligt.
Igår kom ca 800 ISTare (International Service Team, funktionärer med andra ord), som idag ska organiseras och utbildas i det de ska syssla med, hitta rätt och tusen andra saker. Helt plötsligt är det kö överallt, till maten, till duschen, till diskinlämningen, till toan... överallt. Idag öser vi in svenska kontingenten, typ 3500 svenska deltagare som dyker upp en dag innan alla andra. Genrep för inchekningen kan man säga. Imorgon kommer det lite fler... typ 29000 tror jag.
Själv har jag ju inte så mycket med det att göra, jag fortsätter att svara i telefeon, skicka folk rätt, ge ut telefonnummer. Springa än hit än dit mellan olika departments och försöka lösa diverse problem. Oftast handlar det om minibussar. Dewt råder brist på sådana, så igår fick jag först vara väldigt vänlig och tigga mig till att få långa Special Guests minibuss hela dagen idag och sedan hände det underbara. Jag sprnga in i några av mina konfirmanders föräldrar och frågade lite på skoj om de hade en minibuss. Det hade de... en minibuss som de idag har kört hem och hämtat för att vi ska få låna den. DET är problemlösning, DET är vänlighet, DET är att vara tillmötesgående, DET är... Simply Scouting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar