Här! Eller DÄR! Eller hur man nu väljer att uttrycka det, framme på fältet är jag i alla fall. Scoutläger tänker ni, och ser framför er små barn i skjortor och halsduk (knästrumpor?) som med grus under naglarna knyter knopar för att... ja, mest för att de kan...
...och här sitter jag, i ett jätte-tält med lysrörsbelysning, väggar av hårdplast, trägolv och riktiga dörrar (inklusive en såndär butiksklocka som plingar när man kommer in). Jag har en dator, diverse skrivare, mobiltelefon, radio och en golfbil, om jag nu behöver ta mig fram fortare än med cykel.
Jag bor visserligen i ett vanligt tält... men sover i en resesäng med tjock madrass där det största problemet är att det ligger så nära funktionärs-matsalen att jag inte kan somna för att de spelar musik... Krischan all over again =).
Vad jag försöker förmedla är att det här är en jättemaskin, det går inte att riktigt beskriva. Visst är det surt att vi inte fått ner el i "gropen" än, där där vi sliter med att få upp en scen och backstage-område för tillfället (och med "vi" menar jag departementet, JAG sitter ju på kontoret, uppenbarligen). Men ändå... det är så coolt att det faktiskt är så mycket som funkar. Får man säga så utan att bli lynchad av någon?
Det är så coolt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar