söndag 7 oktober 2012

Gångträning i trappa: med 2 kkp, ua.

Jahaja, fina kollegan frkpyttis ökade trafiken till den här sidan enormt genom att länka till den från sin fantastiska blogg. Det gav ju lite lätt ångest eftersom jag inte är samma eminenta storbloggare som henne som uppdaterar varje dag och lägger in dagens outfit-bilder och så. Dessutom har det hänt lite saker som satt fokus på annat än att försöka bli lika framgångsrik bloggare som frkpyttis (KAN man bli lika bra som henne?).

Har under den senaste tiden lyckats tappa bort min plånbok och sedan få tillbaka den med allt innehåll minus 40 kronor. Stackars tjuvar, inte mycket vinst där inte. Jag hann å andra sidan spärra bankkort, körkort och två av tre bibliotekskort (varför har jag så många lånekort, undrar ni nu säkert, det är för att verka litterär... eller snarare för att hitta kurslitteratur). Gick till banken dagens efter för att beställa nytt kort, och medan jag satt där insåg jag att... hm, jag har spärrat mitt försvunna körkort och passet ligger hemma. Knappast någon banktjänsteman som kommer låta mig beställa nytt kort. Traskade tillbaka genom Lund och tog bussen hem.

Helgen har spenderats med familjen. Vi har röjt bland och sorterat mormors saker... mamma har varit på Erikshjälpen för första gången och blivit väldigt överraskad över att de tar emot allt, ALLT! Men röjandet var verkligen inte utan komplikationer...
Pappa opererades i handen i veckan, alltså var han inte mycket till bärhjälp. Men han är duktig på att göra sina rörelseövningar. Men vi var ju tre andra som skulle kunna arbeta hårt... tills systern min skulle bära ner lådor till sin bil och missade ett trappsteg och föll. En stukad fot senare insåg vi att alla mormors benlindor hade gått hädan, och min linda var spårlöst borta. Syster blev beordrad att snöra på sig sin sko igen, hårt som f-n, och inta högläge i soffan. Inte jättestolt läge för fröken sjukgymnast.

Men för att se det hela positivt så hade mamma lagt undan mormors kryckkäppar i källarförrådet eftersom syster tidigare sagt "De ska vi inte slänga, de är bra att ha om någon skadar foten". Tur för syster.
Har nu instruerat henne i korrekt teknik för trappgång med 2 kkp, hon verkade inte riktigt köpa det (speciellt inte efter att mamma uttryckt "Nu ska undersköterskan vara tyst och lyssna på sjukgymnasten"), men det såg stabilt och bra ut. Trappgång med 2 kkp, ua.

Men nu ser lägenheten ut som ett slagfält igen, trots att vi bara tar bort saker härifrån. Förstår inte detta.

1 kommentar:

  1. Allt för dig, vänsterbettan!
    Imorgon kör vi sound of music...
    See ya!

    SvaraRadera