Jaha, nu har det blivit sådär tyst igen, och då tänker ni givetvis "Nu blir det ett 5-årigt uppehåll i bloggandet igen", men ack vad fel ni har! Se här bara, ett inlägg!
Inspirationen brister dock lite, jag har ju legat i hårdträning inför högskoleprovet för att göra allvar av försöka ta mig in på läkarprogrammet. Det är första gången jag tränar till provet, och därför var det helt sjuuuuukt nervöst att skriva. Lite för nervöst, eller så är jag dum... för det preliminära resultatet är samma som tidigare. Å andra sidan kändes det inte som att poletten (eller paljetten, om man heter Sara) hann trilla ner. På det igen till våren! Har gett mig själv fram till HT13-provet på mig, har jag inte höjt resultatet tills dess så får jag tänka om.
Nåja, sånt är livet! Efter att ha spenderat lördags-dagen instängd med 23 andra i en oventilerad barack, med söndrig toalett, på Katedralskolans skolgård svidade jag om från tenta-tröjan (my god, den har tappat sin magi!) till de mobbade Fristadsbyxorna (det har påpekats att de börjar bli lite väl färg-fläckade...) och iväg till förut nämnda Sara bar det. Där målades det i nya bostaden... blev erbjuden att skruva ner eluttag eftersom jag var så deppig på grund av provresultatet, men avböjde i brist på dödslängtan.
Löste deppigheten genom oxytocin-kick från litet barn istället... med tredagarsfeber, skulle det visa sig, men det smittar väl inte mig, eller? Vad vet jag, jag är ju inte läkare ;) Vaknade i morse med stelhet och nacksmärta, vilket förmodligen inte är ett resultat av sjukt barn utan snarare av nervositeten och skolbänken...
Har kurerat mig själv med en en-timmes promenad i frosten och solskenet, lyssnandes på SF-bokhandelns första podradioavsnitt. Testade med varm vetekudde (bästa födelsedagspresenten EVER!!!) när jag kom hem igen, men varken det eller stora mängder skräp-TV och Morden i Midsomer har haft positiv effekt. Istället fick jag huvudvärk, ordentlig huvudvärk. Kapitulerade till slut och hittade en huvudvärkstablett.
Imorgon blir det kanske road trip till Sundets pärla, eftersom mor min glömt sin kappa ett stenkast från min fantastiska, före detta, arbetsplats. Ett stenkast och ett stenkast... det beror ju helt på hur långt man orkar kasta... nerför backen från Betongborgen i alla fall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar